Spontana pussar eller utskällningar....

Jag har alltid hävdat att "längden inte har nån betydelse". Och det står jag fast vid fortfarande.
Men det som kan vara ett problem just i längdfrågan kan vara mitt humör och min spontanitet...
Jag är mycket av en "känslomänniska", en människa som gillar att vara nära och fysisk - alltså ta på folk när jag pratar med dom och gör saker spontant och ibland utan att tänka.
Då är min längd GANSKA mycket ett problem....

Som tex när jag bodde i lägenhet i Pelikanen i mina yngre 20 så blev min bil en gång påbackad  av en man som inte kollade bakåt överhuvudtaget. Jag svänger klart min bakåtsväng, vevar ner rutan och börjar gapa! Ut hoppar ju givetvis denna man - som jag "känner" lite genom att han är pappa till min systers klasskamrat. Han gör som alla andra - pratar "men lilla gumman-språk" med mig. Det gör ju att jag tänder till ännu mer och jag parkerar bilen och hoppar ut...... Skulle jag inte gjort! Skulle ju givetvis behållit min värdighet och haft någon slags "ögonkontakt" med mannen. Nej, nu när jag hoppade ut så fick jag ögonkontakt med en heeeelt annan nivå av honom (!!!!!) och han hade istället ännu mer övertag... Då hände det som inte fick hända - han klappade mig på huvudet!

Där och då önskade jag att jag kunde knäppa med fingrarna och blir lång på två röda sekunder och sen skulle jag klippt till honom med en rak höger!!!!!

Sen är det ju i andra lägen när man är glad - för jag är faktiskt det också :)
Om man sitter och pratar med någon och pratar om något bra, roligt eller kanske känslosamt - då skulle jag ofta vilja klappa personen på armen tex...det finns ju inte, det funkar ju inte för mig. Jag måste ju då istället "prata" fram mina känslor...

Ett annat läge är ju när man står och ska säga hej eller hejdå till nån. Eller det kan ju vara när som egentligen. Om man skulle vilja ge en person en kram eller puss på kinden - huuuuuuur kul är det???? Ska jag behöva tala om att "böj dig ner här lite". Hur spontant blir det då??? Eller om jag öppnar armarna för att visa att jag vill ge en kram och den andra inte fattar? Eller vill bli kramad?? Ska jag då låtsas stretcha armarna eller????
Det är verkligen tur att jag inte behöver vara ute och "ragga"
;-)

Ja,, det är lite jobbigt när min spontanitet och mitt humör inte spelar samma liga som mitt kroppsliga jag.

Men jag klagar inte - jag har som tur var inga problem att skälla i underläge :)
Och kramar får jag många ändå och vill jag absolut ha en kram brukar jag inte vara sen att säga det!!!

Ha en go påsk alla fina - och en stoooor puss till er alla!

Helgbesök!

Makens familj har ännu inte varit nere hos oss och hälsat på i vår nya boning, detta var premiärhelgen! Det är alltid lite småpirrigt över vad ens nära och kära ska tycka om hur man bor.

Nu var det kära svågern med familj som kom hit. Dom har 3 små söta flickor i en ålder mellan 3½ - 11. Den äldsta och vår son är som ihopklistrade när dom väl ses - underbart! Den lilla tösen är lite "min tjej". Hon, till skillnad från de två äldsta med mörkt hår och bruna ögon, har ljust lockigt hår och blå ögon. Vi brukar säga att det har gått i ett rakt nedstigande led från mig ;)
Hon är en riktig liten loppa och tar mig som precis vanlig - älskar det! Hon kommer och slänger sig i famnen på mig, kryper upp till mig i soffan, kastar sig runt halsen och vill leka med mig. Sen att jag inte riktigt orkar så mycket som hon vill, det är ju en annan femma!

Jag och min äkta hälft har känt varann i 18½ år. Och när man tänker efter så är det ju väldigt häftigt egentligen, jag har alltså varit del av en annan familj i snart 20 år, känt en annan familj och dess vanor, olater, traditioner och familjekonstalationer bakåt i leden i halva mitt liv.

Maken och hans lillebror är ganska nära i ålder - det skiljer bara 1½ år. Och hans fru är 2 år äldre. Så vi har ganska mycket gemensamt åldersmässigt parmässigt och vad man har gått igenom, sen är vi ganska olika varandra på många andra punkter. Men det funkar väldigt bra när vi ses och som sagt - barnen har roligt. Det är skönt - för det är ju ändå "familjen"...

"Lillebror" är numera deltidsbrandman i Gnesta där dom bor. Så han "lekte brandmästare" (vilket är toppen och jätteuppskattat!) här hemma och gick igenom vår brandsäkerhet. Han höll på att smälla av när han upptäckte att hyresvärden monterat upp vår brandsläckare i klädkammaren! Så igår gick han och köpte en "Inflyttningspresent" till oss - i form av en brandsläckare som även jag klarar av att  hantera. Fånigt att säga det - men den var jättesöt!!! ;)

Sen har jag ju bra hjälp från min svägerska - hon jobbar numera på redovisningsbyrå och har lovat hjälpa mig med min bokföring hädanefter när det gäller företaget. Så jag slipper tänka på det alls. För jag bryter ju ihop om jag ska behöva fokusera på siffror också.... Så - familjen är bra till mycket!

Dom var faktiskt lyriska när dom åkte hem. Dom älskade vår lägenhet, hela huset faktiskt! Just själva "lyxkänslan" gillade dom verkligen. Att dom hade eget "hotellrum" på gården, som dom sa - för vi kan ju låna/boka ett Gästrum som ligger på innegården där vi  kan hysa våra gäster. Ett jättefint rum med dubbelsäng och gott om plats för fler sovmöjligheter om så behövs. Så vi ställde upp en extrasäng och en luftmadrass. Sen finns där även toa och dusch i samband med rummet. Och hotellfrukosten fanns ju uppe hos oss ;)
Vi har även ett gym i huset vilket svägerskan utnyttjade båda helgmornarna - hur orkar man??? Men det är klart - har man en 3½ åring som vaknar runt 06.00 så kan man ju lika gärna gå upp och köra skiten ur sig!

Så var vår helg - hur var din?

Trappsteg...

Halloj i stugorna :)

Några dagar har dragit förbi och jag har haft en lugn vecka och aktiv helg.
Det lär inte bli så långt inlägg, men jag vet att jag lovade för nåt inlägg sedan att jag skulle visa hur jag tar mig upp till svärmor och svärfar nu när dom har trappa.
En snurrad trappa som jag kände var ett stort problem när dom flyttade.... Trodde faktiskt att jag inte skulle kunna hälsa på dom mer, just på grund av att jag har dåliga höfter och axlar. Men sen drog jag mig till minnes en lösning jag sett hos en annan kortväxt tjej, så jag bad svärfar fixa och trixa lite....

Små "lådor/trappsteg" som vi ställer ut på varje riktigt trappsteg. Sen tar jag höger fot på stentrappan och vänster på trätrappan. 

Höger, vänster, höger, vänster, sen helt plötsligt - häpp, så är man uppe!

Sen kan jag ju inte undanhålla att jag är ganska slut när jag väl är på plats, men jag  kommer ju upp i alla fall!!!  ;)

Detta gör att jag känner ännu mer tacksamhet över att jag flyttat till en lägenheten i ett hus som har hiss :D 

Och allt annat som är bra, ex garage i botten av huset, hiss direkt upp till lägenheten, centrala läget.... Kan inte bli bättre.

Trivs jättebra i lägenheten och är så glad att det löste sig med anpassningen och allt runt omkring!

Djurisk helg...

Haft en trevlig helg hos mina svärföräldrar, vi åkte upp för att fira min svägerska som fyllde 40 i lördags. Tråkigt nog så känner kroppen av mina "utsvävningar" så jag får synda för det lite i efterhand - så igår och idag har jag vilat ikapp mig. Svärföräldrarna har ju trappor, vilket inte är speciellt ultimat för mig. Får återkomma till dessa trappor i ett annat inlägg... Sen att sova i annan säng med annan kudde påverkar min kropp och nacke mycket. Låter som en gammal kärring just nu, men det är ju bara så här verkligheten är : /

Hur som helst så hade jag lite av en djurhelg - och de som känner mig väl vet att jag inte är någon djurmänniska/djurälskare. Trots allt så har jag nog veknat lite på äldre dagar, och givetvis om det är ett hängivet djur som jag kan vara säker på. Då kan jag känna att det kan vara lite mysigt att klappa och gulla lite ;) Och små djur har jag alltid varit svag för, alltså bebisdjur! Till och med kattungar - fast stora katter har jag alltid avskytt!!! Tror det går i släkten - min syster, min mor, min morbror och min morfar har aldrig heller gillat katter. Min morfar plockade tom fram geväret förr om det gick katter på hans tomt.......  :o

Tillbaka till helgen - hemma hos min svåger och svägerska stryker det då tyvärr runt 2 katter sen många år. Gubben min är allergisk så han får ta tabletter för att kunna vara där. Under julhelgen fick han andnöd och hängde ut genom fönstret under julklappsutdelningen!!! Dom har ju inte bara 2 katter då.... där står ju några burar med marsvin i också! Två eller tre - inte riktigt säker längre... Långhåriga rackare. Hu! 

Men faktum är att den ena katten, Lura, är väldigt tillgiven och älskar att bli klappad. Så när jag satte mig bredvid sonen vid ett tillfälle under em så låg hon där så nöjd. Och jag studerade henne en stund och klappade lite försiktigt för att se hur hon reagerade - det har ju under alla år varit så att om dom stryker sig mot någon när vi är där och hälsar på, så är det ju mig... Dom vet ju att jag avskyr det! Retstickor! 

Faktum är att hon satte ju igång att gå upp i brygga det lilla kattkräket ;) Hon blev ju eld och lågor när jag började gosa med henne så jag blev sittande där en bra stund :)

Tidigare under eftermiddagen så dök en gäst upp med en bonusgäst - 1 åriga Lyssa. En söt vovve som kunde hoppa efter maten :) Minns inte vilken sort det var, även om jag frågade för jag tyckte den passade min mor (den fäller inte!!!) Men det brukar ju vara så att folk som läser bloggar har mycket kunskap, så vet ni vilken sort Lyssa är så får ni gäääärna skriva det i kommentarsfältet här under :) :) :)

En mycket söt liten hund som sagt och jag vill verkligen att min mor skaffar hund nu när hon snart ska bli pensionär - så hon har någon mer än mig att ägna sina dagar åt.... 

Sen, som om inte detta vore nog djuriskt för en enda helg, så har ju då mina svärföräldrar fåglar... Ja... Två burar till och med! En med en undulat (har varit två men nu är hon änka). Den andra innehåller kanariefåglar. När Peter och jag träffades hade dom typ 7-8 kanariefåglar i en bur, nu håller dom sig till två... Men där var det också dödsfall för ett tag sen och honan blev tvärt skogstokig. Hon har försökt göra bebisägg i flera år och bara fått tomma ägg. Så nåt fel var det ju. Men hon fortsatte och jag tror hon har lagt uppåt 50-tal ägg...Stackarn. Men som sagt, när gubben hennes gick och dog så blev hon ensam och tokig och det klarade inte svärmor, så då blev det en ny gubbe - eller lammkött ;) För dom hittade ju en liten "nytänd" rackare som knappt hann in i buren för det börjades på... Och vips så blev det fyra ägg. Tre av dom var tomma tyvärr, men på svärföräldrarnas 40-åriga bröllopsdag för nån vecka sen så kläcktes en liten krake!!! 

Den är ju egentligen inte ett dugg söt, men himmel - vilken liten goding.... men några stackars fjun på skallen. Det är väl det enda som gör att man kan ana att det ska bli en skönsjungande kanariefågel av detta lilla knyte. 

Jag har fått mitt djurkonto fyllt för flera månader under en enda helg - men samtidigt så kanske jag gillar djur liiite, liiiite mer än innan ;)

Ha en skön och härlig vårvecka kompisar!

Släkt & tålamod

Ligger under täcket i bäddsoffan hos svärföräldrarna, tänker på hur smidigt det just nu är att vi är en "kort" familj. I somras flyttade nämligen makens föräldrar till mindre bostad och då blev ju även gästrummet mindre. Dom har en liten bra bäddsoffa med plats för 2 där inne, men när den är utfälld är rummet fullt. Vi är ju tre pers som behöver sängplats...

Svärmor är väldigt speciell, egen & impulsiv person som aldrig ser några hinder. Ofta mycket bra, men ibland kan det bli lite mycket. Hennes förslag till att lösa problemet var att nån (läs; sonen) skulle sova i vardagsrummet  eller varför inte i hallen... Vardagsrummet är ju inget konstigt förslag, men denna lägenhet har ganska öppen planlösning, dvs inga dörrar... och svärmor vet inte hur man gör när man smyger!  Så vår lösning har blivit - en extrasäng (vikbar) & en extratjock luftmadrass är nu uppradade framför bäddsoffan i "lilla salongen" som gästrummet kallas. 

Gången mellan dörren till soffan är minimal (precis så en Babybjörnpall får plats!) & där står påsen med mina "tillflyktsorter" när jag är här... Tidningar, böcker, anteckningsbok, almanacka & penna, mobil & mobilladdare, godis & en cola! För vissa dagar/tillfällen funkar "svärisarna" & vissa INTE. Då är min påse guld värd!  Hur som helst - det är nu vår längd kommer in i bilden.
Min sovplats är ju då givetvis på bäddsoffan - ouppbäddad! Denna 2-sittssoffa är alltså min säng & där ligger jag som en prinsessa :-D
Detta hade vi aldrig lyckats med om vi varit "normallånga" - att alla tre få bra sovplatser i detta rum!

Tankarna vandrar vidare och jag funderar lite på samtalet jag & svärmor hade för en stund sen. Om tålamod & hur man fyller på sitt tålamodsförråd.
Det är ju sååå viktigt att hitta något/någon/någonstans som man kan ägna sig åt för att samla ihop alla tålamodspoäng igen. Det kan ju  vara allt ifrån att gå en kurs, gå på promenad, vara med i en syunta, börja träna, läsa böcker, meditera... Bara man gör det för sin egen skull.
Jag har gått en meditationskurs just för att prova något nytt och för att lära mig att koppla av och samla ny energi. Det var jättespännande, och väldigt svårt i början att inte vandra iväg med tankarna. Men nu börjar jag få kläm på det ;-)
Nya saker & nya människor är bra för sinnet!
Ha en underbar helg alla fina människor ♡