Full med flugor...

Tycker det är konstigt att man som människa (hur fint och vackert det än är omkring en) triggas av kanske bara en liiiten dryg kommentar av en vän, ett liiitet motstånd av en jobbarkompis under jobbets gång, en liiiiten konstig blick av nån man tycker om, en liiiiten känsla av "fel ute" när det gäller klädväg på utekvällen, en liiiten känsla av övergivenhet trots att man omgiven av kompisar....   den liiiilla grej kan påverka en människas hela stämning för en hel dag, en hel vecka och ja, ett helt liv ibland.

Jag vet, alla är vi olika. Och vi reagerar olika också beroende på hur vi mår. Men jag kan nog säga att de flesta har ändå råkat ut för detta. Och då undrar jag varför man reagerar så starkt av nåt så egentligen liiitet...
Det beror ju givetvis på vår egen självbild. Hur vi ser på oss själva. För om den liiiilla kommentaren inte hade träffat JUST på den punkt där vi är svaga, då hade vi inte tagit åt oss.
Så det hänger på oss själva - hur bra tycker vi egentligen att vi är? Hur mycket tycker vi egentligen om oss själva? Vad tycker vi egentligen om oss själva???

Idag har jag haft en sån där dag... Kroppen säger ifrån genom att värka och ömma, hjärnan säger dumma saker om mig själv...
Har legat i soffan och känt mig som en stooor hög med hästskit - full med flugor surrande runt sig...
Ingen bra dag...

Då hade jag behövt en vän som sa nåt liiitet....men bara nåt BRA liiiitet!!!!!

Sen kom tidpunkten när soffan kastade ut mig som hyresgäst, och jag tog mig ut en sväng i sommarvärmen. Underbart! Och genast är ju hjärnan piggare. Även om inte kroppen egentligen är piggare av luft så mår man bättre och hjärnan jobbar med kroppen på ett annat sätt. Så man mår bättre om man kommer igång och gör bra saker.
Det vet ju jag också... Men vissa dagar får man ändå lov att bara vara för att ta igen sig från de dagar när man hela tiden ger 110%.
Det enda man egentligen inte får, det är att känna sig som en stor hög med hästskit - full med flugor...!

Kram på er i sommarvärmen :)