Riiing, riiing

Högt & genomborrande.... "Rrrrr.... Rrrrr".... Signalerna skär genom mörkret, sen genom drömmen... sen uppfattar jag att det faktiskt ringer på riktigt. Slår upp ögonen och blinkar mot klockradions röda siffror. 05:02 lyser rakt mot mig i gryningsljuset i sovrummet. Sekunden efter vet jag att det är sonen som ringer - utan att bli orolig som tur är. Trots att jag vet att det är han svarar jag med mitt namn. Och väluppfostrad som han är (*smile!*) så svarar han också med sitt namn - klockan 05.02....

Det räcker att höra hans röst i 2 sekunder så vet jag att han håller på att somna stående - av utmattning. Hans korta, stötiga meningar i telefonen innehåller ord som "orkar inte stå, måste gå runt runt - somnar annars, narig om munnen, orkar inte prata, vill hem..."

Jag väcker maken och skickar ut honom i kylan för att åka och hämta den trötta sonen från LAN-stället.
1 ½ dygn knappt - sen klarar inte kroppen mer. Han är inte bara utmattad utan förmodligen uttorkad, "diagnosen" ställer jag utefter telefonsamtalet. Han hade ju magsjuka i veckan som gick... 

Som den "hönsmamma" jag är så häller jag upp ett stort glas vatten, ställer fram lypsyl, viker upp täcket och drar ner hans persienner. In genom dörren kommer vår son, som om han går i sömnen. Skönt att ha honom hemma igen - nu räcker det med datatid för denna helgen...