Längden har visst betydelse!

Var hemma hos mamma idag på middag. Satt och pratade om allt möjligt och då kom det upp om nån skiva/Lp som varit min pappas. Från det vandrade mina tankarna vidare till pappa och till min barndom och sen vidare till foton från förr… Ett speciellt foto kom upp i mina tankar och då kunde jag precis känna en känsla jag hade vissa tillfällen. Som ett konstaterande bara; "Jaha, det är så här jag ska vara och så här känns det för andra…"
Ja, jag pratar om längden.

Vet att det kan låta mycket konstigt, men jag kan ibland häpnas över min korta längd – ja, jag vet, jag har levt hela mitt liv och borde vara van. Och Givetvis är jag det! Men ibland – och då bara väääldigt sällan faktiskt  – kan jag komma på hur himmelens kort jag är och hur folk faktiskt ser på mig :0 För ofta kan jag tänka "undra VAD det är som gör att folk tittar." Alltså givetvis för att jag är kortväxt och använder permo, men vad är det som fascinerar folk så… Jag uppfattar ju nämligen inte mig själv som sååå kort. Jag vet att min längd är kort även bland kortväxta, men jag själv uppfattar inte detta. Jag är ju bara ”jag” …

Dessa tillfällen, när de då ibland uppstår, är ex. när jag står och pratar med någon länge och känner att det efter ett tag är jobbigt att hela tiden titta uppåt. Då höjer jag min fenomenala permo upp till högsta sitthöjd. När jag sen har stått och pratat där uppe länge och slänger en blick över omgivningen – då, det är då jag fattar hur jag egentligen skulle kunna sett på världen… Och då fattar jag också hur kort jag själv är…

Åter till mina vandrande tankar och fotot som ploppade upp & denna känsla jag kom ihåg.  Dessa tankar kom alltså ganska tidigt. De kom speciellt när jag fick sitta på pappas axlar… Då kunde jag tänka: "ungefär så här mycket skulle jag alltså kunnat se om jag var lång…"

Tack vare min fenomenala permo så behöver jag ju inte alltid vara kortast och alltid be om hjälp. Jag kan ju alltså bli ”längre”. Jag kan höja sitthöjden från 50 cm till hela 70 cm! Det är alltså väldigt bra att ha den möjligheten när jag är och handlar och inte når upp till kassadisk, hyllor eller ex när jag tar ut pengar eller lägger på brev. Men sen kan jag känna att det faktiskt bara är då man ”måste” vara lång. För det är ju just för att samhället är byggt efter ”normaliteten”. Jag är ju van att inte vara ”normalitet”… ;)

Måste berätta något roligt! När jag arbetade på Polisen under 90-talet så jobbade en man som hette Egon där som garageansvarig. Han var mycket skämtsam & det speciella med honom var att han var exakt 1 meter längre än mig. Vi brukade skoja om att jag kunde gå raklång mellan hans ben. ;-) Vågade dock aldrig prova utav rädsla för att slå huvudet i hans klockspel! :-D  :O  :-D

Hur som helst – även om jag är oerhört van och har accepterat mina 104 cm över markhöjd så kan jag, om någon, skriva under på att längden har betydelse!