Relevans - sjuk eller sjuk...

Sitter här efter en dag med en sjukling hemma - 15-åringen har magsjuka...

Han är sällan sjuk (peppar, peppar) och det var längesen nu som han drabbades av just magsjuka.
Så han tyckte det var vidrigt. Fullkomligt katastofalt - livet var över! (medans jag stod och smålog när han ojjade sig ;) Jag vet att jag är hemsk men vad ska man göra - karlar!) 

Samtidigt som han spyr som en kalv och har enorma magkramper och skulle hellre ta "70 mattelektioner i rad för att slippa detta", så har vi en familj i föreningen som haft en fruktansvärd månad och deras son på 7 år lider fruktansvärt och åker in och ut på sjukhus med ambulans för att något är fel med honom. Läkarna vet inte vad... Han har shunt inopererad från huvudet till magsäcken för att reglera trycket i hjärnan, troligen är det den som krånglar. Trots en operation förra veckan och han verkade hämta sig bra från den så var det ambulansfärd inatt igen...
Med detta i tankarna var jag tvungen att "väcka upp" min son från hans ynkliga "bröl" i soffan idag. Talade om för honom att han skulle dock vara glad att han bara har magsjuka som han faktiskt vet kommer gå över om nån dag. Han skulle också vara glad för att han fick ligga i soffan, hemma och kolla på tv om han så orkade. Han skulle också vara glad över att han visste vad magsjuka var.

Detta kan låta hårt, men jag klarar inte av att man är så upptagen i sig själv så man inte kan se relevansen i vad man klagar om... Har alltid varit noga med att tänka ett steg utanför mig själv. Frågar någon hur jag mår så kan jag absolut tala om ifall jag har ont eller mår dåligt, men jag kommer alltid ihåg och ofta påpekar att det finns alltid någon som har det värre. Jag försöker verkligen komma ihåg att om jag får frågan om hur jag mår, då frågar jag - oftast - hur den andra mår också. För ibland kan en sån fråga komma från någon som  egentligen själv skulle vilja få svara på den...

Så tänk en gång extra på, om det gnället du ibland automatiskt kommer med är relevant eller inte.