Full med flugor...

Tycker det är konstigt att man som människa (hur fint och vackert det än är omkring en) triggas av kanske bara en liiiten dryg kommentar av en vän, ett liiitet motstånd av en jobbarkompis under jobbets gång, en liiiiten konstig blick av nån man tycker om, en liiiiten känsla av "fel ute" när det gäller klädväg på utekvällen, en liiiten känsla av övergivenhet trots att man omgiven av kompisar....   den liiiilla grej kan påverka en människas hela stämning för en hel dag, en hel vecka och ja, ett helt liv ibland.

Jag vet, alla är vi olika. Och vi reagerar olika också beroende på hur vi mår. Men jag kan nog säga att de flesta har ändå råkat ut för detta. Och då undrar jag varför man reagerar så starkt av nåt så egentligen liiitet...
Det beror ju givetvis på vår egen självbild. Hur vi ser på oss själva. För om den liiiilla kommentaren inte hade träffat JUST på den punkt där vi är svaga, då hade vi inte tagit åt oss.
Så det hänger på oss själva - hur bra tycker vi egentligen att vi är? Hur mycket tycker vi egentligen om oss själva? Vad tycker vi egentligen om oss själva???

Idag har jag haft en sån där dag... Kroppen säger ifrån genom att värka och ömma, hjärnan säger dumma saker om mig själv...
Har legat i soffan och känt mig som en stooor hög med hästskit - full med flugor surrande runt sig...
Ingen bra dag...

Då hade jag behövt en vän som sa nåt liiitet....men bara nåt BRA liiiitet!!!!!

Sen kom tidpunkten när soffan kastade ut mig som hyresgäst, och jag tog mig ut en sväng i sommarvärmen. Underbart! Och genast är ju hjärnan piggare. Även om inte kroppen egentligen är piggare av luft så mår man bättre och hjärnan jobbar med kroppen på ett annat sätt. Så man mår bättre om man kommer igång och gör bra saker.
Det vet ju jag också... Men vissa dagar får man ändå lov att bara vara för att ta igen sig från de dagar när man hela tiden ger 110%.
Det enda man egentligen inte får, det är att känna sig som en stor hög med hästskit - full med flugor...!

Kram på er i sommarvärmen :)

Löften, tillit och morfin...

Sååå besviken på min läkare...

I januari var jag på återbesök för min högra axel som opererades förra året i januari.  Eftersom den har funkat jättebra sen operationen var jag väldigt fokuserad på min nu onda vänstra axel (som läkaren visste skulle behöva opereras inom kort). Jag manade på, tjatade om när det blir av och om min protes som måste importeras från Usa.
Angående tidsperspektiv för op. så tittade jag honom djupt in i ögonen och sa:

-Blir det innan sommaren? 
-Jaa!! svarade han då väldigt spontan och snabbt.
-Innan maj?
-Kanske, var då hans svar.
Jag har därför riktat in mig på maj och även operationskordinatorn har sagt maj de två gånger jag ringt och "tjatat" om något besked. Ville inte bli besviken och satte, tyckte jag, en tid långt fram. Har inte hört ett ljud trots mina påminnelser - förrän igår...
Då ringer operationskordinatorn och säger:"tyvärr så blir det ingen operation för dig nu innan semestern. DAAA - det hade jag nog nästan redan räknat ut.... det är ju den 23 maj idag! Men samtidigt blir man väldigt ledsen och besviken :'(
Det jag blir ledsen över är ju smärtan jag måste fortsätta stå ut med, som påverkar både mig, mitt humör och tålamod och min familj.
Sen blir jag besviken på läkaren som jag haft väldigt stor tillit till... han veeet ju hur benen verkligen gnager på varandra inne axeln och hur ont jag har. Det var ju anledning till att jag var sååå angelägen i januari,  för jag ville inte låta det gå så här långt. Och nu är vi snart framme vid semestern. De närmaste tre månaderna efter semesterns slut jag uppbokad på olika grejer som jag måste och absolut vill vara med på. Vilket betyder att vi är framme i november. .........

Hallå, ökad morfindosering!

Dagens lista!

Dagens….  

...Bästa -  att jag har ett jobb att gå till 2 dagar i veckan.

...Sämsta -  att jag är så trött på morgnarna.

...Största - tvätthögen som jag turligt nog tog i helgen och slipper idag!!!!

...Hiss -  att jag kan bli glad bara jag tänker på vilka fina vänner jag har ;) och ännu gladare när jag tänker på vissa roliga situationer med några av vännerna och då blir jag ännu gladare.

...Diss -  att jag inte har något att göra på mitt jobb idag vilket gör mig ännu tröttare…

...Sockertopp -  min man som är en sån klippa i köket! - eftersom inte jag själv är det ;)

...Bottennapp -  hur mycket jag själv looovar mig själv att låta bli, så står jag till slut där med handen i

kaklådan/godisskålen…

...Dynghög - det opålitliga vädret!

...Sköna känsla -  att vi har 2 veckors semester bokade (på Skrea Camping)! Ångesten kan dra åt fanders….

...Jobbiga känsla -  det dåliga samvetet som kryper fram när man fräst åt sonen innan jobbet.

...Häftiga grej -  alla "vänner" man får genom alla sociala medier, ex facebook, blogg m.m. Även om man inte känner varandra på "riktigt" så efter ett tag lär man ju känna varandra mer och mer allteftersom man läser varandras blogg, inlägg på fb m.m. Så man bliiir ju vänner … Häftigt!!!

...Tråkiga grej -  att man planerar in allt man vill göra under semestern och alla man ska hinna träffa och sen upptäcker man att de där 4 veckorna gick så j-la fort så man knappt fattade att det var semester….

...Tappade förtroende  - specialistläkaren som i januari sa att min axel Absolut skulle opereras innan sommaren. Har inte hört ett ljud,  trots att jag varit på dom 2 gånger... Jag vill ju för fasen inte opereras UNDER sommaren!!!

...Dagens applåd  - sonens engagemang på hans praoplats denna vecka, Scandic Hotell. Han lägger upp och
Yeah!

plockar av mat, plockar av disk, damsuger och svabbar golv m.m. Allt sånt som han egentligen inte gillar att göra eller tom tycker är lite småäckligt!

Ha det gott alla glada ♡♥♡

Mitt liv - ett väntrum...

Sitter och tänker på att mitt liv är som ett enda stort väntrum just nu. Jag väntar på operation, jag väntar ständigt och dagligen när jag behöver hjälp av personer runt omkring mig och jag väntar på att få LSS personlig assistans.
Ja faktiskt, jag har lämnat in ansökan om att få personlig assistent... Jag trodde nästan aldrig att den här dagen skulle komma, har alltid varit ganska emot att ha någon med mig som en svans och som ska vara min skugga, någon som jag alltid måste ta ansvar för.
Med att ta ansvar menar jag att det är faktiskt mitt liv den personen jobbar med, så jag har ju ett ansvar för att den personen känner sig tillfreds under sin arbetstid.

Kommer jag till exempel till ett ställe där jag ska träffa mina vänner så känner jag ett ansvar, för att

jag vill inte ha med den här personen vid just det bordet när jag umgås med mina vänner, men jag vill inte heller att den här personen ska känna sig utanför "på fel sätt"... För jag inte ute efter en ny kompis för har jag tillräckligt många. Jag vill känna mig självständig och fri fastän att jag har assistent. Och hur löser man det???

Och givetvis är en väntetid på att bli utredd om jag ens är berättigad att få personlig assistent. Så även där blir det Lång väntan innan någonting kan hända....

Operationen kan jag inte nämna någonting om - mer än att jag väntar... Jo, jag har varit på operationskordinatorn 2 gånger sen påsk och ingenting har hänt. Jag är ju patient till en såååå upptagen specialist, och han ska ju göra operationen med en annan såååååå upptagen specialist. Så det är ju sååååå oerhört svårt att få ihop dessa sååååååå upptagna specialisternas schema.... Så jag väntar....

När det gäller att jag ständigt och dagligen väntar menar jag, att så fort jag ber någon om hjälp så måste jag ju givetvis ta hänsyn till vad den personen gör just då. Dvs håller de på med någonting så måste jag hela tiden vänta en liten/längre stund innan jag får hjälp så jag sitter av väldigt lång tid under mina dagar... Ganska frustrerande om det bara är en liten petitess som jag behöver hjälp med, till exempel ta upp något från golvet eller ta ner nåt från en hylla.
Det tar sån tid och det tar så mycket energi att alltid vara beroende av någon annan. Frustration är som sagt var ett annat ord som passar in på de känslor jag känner.

Sedan blir det Låååång väntan och frustration när jag går här hemma de dagar jag inte jobbar och ser allting som jag skulle vilja ändra på, flytta eller fixa till - ja, allting som jag skulle vilja göra men som jag inte kan utföra själv. Då måste jag ju vänta på att antingen Peter kommer hem eller att mamma eller någon annan lång
person kommer hit och kan utföra dessa önskemål från mig, det blir också en lång väntan och frustration...

GGAAAHHH!!!!!!!              


Men sen andas jag djupt, tänker efter hur tacksam jag ändå kan vara över allt jag kan, över allt jag får, över all hjälp jag har och även över mitt liv och sen blir jag lugn igen.....några veckor ;)

Puss på er!!!

Mello-uppvisning i världsklass!

Jag hemma hos en kompis för ett tag sedan. Måste bara få visa lite bilder därifrån :)))

Jag fick nämligen en full en uppvisning av Melodifestivalens bidrag! Det var allt från Erik Saade, Danny, Daniel Lindgren, Sean banan med mera.... 

Han var så underbar. Ture heter killen, tre år gammal och han kunde vartenda nummer från varje danssteg till varenda klädbyten! Det var helt underbart att se så jag måste bara lägga ut lite bilder ;)

Håll tillgodo!!!
:)))

  Sean-Banan.               

   Andreas Lundstedt

  David Lindgren.               

  Robin Stjernberg

 Minns tyvärr inte....?

Sommarens träff...

Den gångna helgen spenderade jag och familjen hos svärföräldrarna i Gnesta. Passade på att kombinera denna helg med ett besök på  Welcome hotell Barkaby i Järfälla.
Det är det hotellet som vi ska ha föreningskonferensen/träffen på i augusti. Så jag kände att jag ville gärna ta en sväng ut för att kolla läget så att det inte blir en total "pannkaksöverraskning" när vi kommer dit i augusti. Vi ska ha riksmöte i augusti dvs ny styrelseval så väljs och det är ett viktigt möte med tanke på att föreningen behöver nytt folk som kommer och är bra på att ta beslut. Man väljs på  tre år och då är det viktigt att personkemin stämmer. Det också viktigt med en blandning på gamla och unga och då menar jag gamla inom citationstecken... 

Hotellet var dock bra (vi hade några av våra träffar där när jag var typ 20, så jag minns inte så bra hur det såg ut. Vågade inte lita på mig själv :/ ) och jag tror det finns något som tilltalar de flesta! En del av området är lite som en äldre stadsdel med små trähus runt en liten gemytlig parkeringsyta - själv såg jag istället genast våra barn åka runt på sina sparkcyklar och måla med kritor på asfalten! Känns skönt att veta att det bara är vi som konferenskunder den helgen så vi kan "härja" lite som vi vill i området ;)))

Sen får vi hoppas att gräsätarn kommer utnyttjas för både fotboll och andra roliga lekar, att hotellets pool kommer bli välbesökt både för bad och för poolhäng :)

Men sen är vi ju ganska glada i att roa oss kvällstid och då har vi givetvis disco - förr var det för alla och vi var uppe och jazzade runt för fullt. 

Sista åren har det blivit lite barninriktat men jag hoppas vi kan ta tillbaka våra gamla traditioner och få de flesta upp på dansgolvet!

Nu låter det som om vi baaaara roar oss på träffarna - och det stämmer nästan! Men lite jobb och föreläsningar ska vi också pyssla med. 

Det är så att jag är uppsatt på valberedningens förslag till ordf de kommande tre år så om inget annat händer så lär ju jag bli vald i augusti och det känns som en extremt spännande utmaning. Givetvis är lite smått nervös men jag ser det mest som en utmaning och jag vill verkligen åstadkomma något bra
under mina tre år.

Så ni kan ju önska mig lycka till!  ;)