Jag tror på mänskligheten och på Karma eller "skicka-vidare"-effekten om man så vill...
I förrgår var vi på ett fyndoutlet här i Falkenberg. Framme vid kassorna så var det 2 kvinnor i 20-årsåldern som skulle betala samtidigt som mig, men i kassan bredvid mig. Först gjorde jag som alla andra - drog en förhastad slutsats...för det första jag såg var att ena tjejen höll i en stor och rejäl docka i famnen. Med napp och allt. Och inga barn var i närheten. Så jag tänkte direkt - "och vad är det här för en "utböling"...det är så mycket konstiga saker folk fastnar för och konstiga sätt folk lever på så inget skulle nog förvåna mig.... Sen började jag tänka möhippa.....
Men när jag sen såg att även tjej nr 2 hade en liknande stor docka med napp så insåg jag vad det handlade om. Ett äventyr på egen hand från ett gruppboende, två kompisar som gör en liten shoppingtur, en eftermiddag för att pröva sina vingar...
Första tjejen betalade sitt efter lite letande efter pengarna i alla plånbokens fack. När hon till slut hittade dom pratade hon högt så alla skulle veta att hon faktiskt hade pengar. Jag såg hur hon darrade när hon väl fick kvittot.
Sen var det dags för tjej nr 2. Kön hade ringlat sig lång bakom henne och Kassörskan sa: "180kr"
"Jag har detta." sa tjej nr 2 och visade pengarna. Kassörskan började prata summor och
vad det kostade och kronor hit och dit. Denna tjej var "lite mer" förståndshandikappad än första tjejen och jag såg hur hon med lätt panik tittade på sin kompis för att få hjälp. Kompisen, som fortfarande pratade lika högt, sa: "hur mycket har du med dig då??"
"120"
"Då får du ta bort nåt!!"
Direkt måste jag ge den unga kassörskan en eloge. För trots kön, tjejens oförstånd och velighet, så höll hon god min hela tiden och var väldigt lugn och pedagogisk. Men tyvärr inte riktigt på det sätt som behövdes...
Jag menar inte att jag är expert, men jag har under min uppväxt och även under senare år fått god kunskap om förståndshandikapp och andra psykiska handikapp tack vare att min mor arbetat med/inom omsorgen. Sedan jag var runt 13 har hon jobbat som/på elevassistent/särskola/gruppboende/korttidsboende m.m. Därför vet jag bland annat att många har ingen pengauppfattning. 5 kr är pengar, 2 miljoner kr är också pengar, för många med förståndshandikapp finns det dock ingen skillnad. Pengar som pengar. Därför när kassörskan började tala om vad varje vara kostade så blev det ju smått panik för henne - vad vill dom att jag ska göra???!?!!! Hon hade behövt typ 2 val - "om du tar bort dessa två eller de där två sakerna så räcker dina pengar."
När jag hade betalat mitt kände jag att det nästintill var dödläge i kassan mitt över så jag tog upp min 50-lapp som jag visste att jag hade i kontanter och frågade för säkerhet skull: "Vad fattas?"
Kassörskan svarade mycket riktigt att det saknades 60 kr. Sen knackade jag till tjej nr 2 på
axeln och räckte fram 50-lappen. Jag fick inget tack, men jag fick en smått panikslagen blick som i överlämnandets stund ändrades till ett lugn, det räckte för mig. Hon darrade lite, saliven hade samlats i mungipan och jag kände bara av hennes närhet att hon bara ville därifrån. Så greppet om sedeln var resolut - nu visste hon att det skulle lösa sig!
Direkt efter sa kassörskan:"om du tar bort godispengarna där så kan du handla resten, för dom kostar 10 kr." Sen betalade hon och situationen var över.
Jag var inte ute efter ett tack, jag var inte ut efter en klapp på axeln eller att få höra "vad snällt av dig, bra gjort". Jag ville hjälpa en tjej ur en jobbig, obekväm och ganska trist situation. Vilket jag hoppas att nån gör för mig nån gång om jag hamnar i ett jobbigt läge. Hjälper mig utan att räkna med nånting tillbaka, utan bara hjälper för den goda sakens skull.
Så det enda jag gjorde i förrgår var att jag satte in lite på mitt Karma-konto.....
