YES!!!

Undra hur många som kan förstå hur länge jag längtat efter att kunna skriva detta inlägg....
Jag är äääääntligen tillbaka!! Jag är inte bara tillbaka på bloggen - utan till "livet"!!! Underbart!
Har nämligen haft ett halvår utav extrem tålamodsprövande, motgångar och stora jobbiga hinder att ta mig över. Jag har nästan känt att jag inte har kraft i min kropp att "komma igen". Har varit helt tom på energi.
Men sen i helgen har jag haft en heeeeeeeeelt annan känsla - wow!!!! Det är nästan magiskt - jag går med ett leende på läpparna hela tiden :) Hade totalt glömt bort att det gick att känna så här... Kan ni fatta...Underbart!

Nu undrar ni väl säkert var det varit som tagit min energi och vad som hänt?
Jag lovar berätta det framöver. Men idag tänker jag inte lägga nån som helst tid på att tänka på det! Idag tänker jag berätta vad som hänt som är bra, och andra roliga saker.


Jag kan ju börja tidsenligt - sist jag skrev var det ju slutet på augusti. Jag har ju redan skrivit om min post som ordförande - det rullar på. Jag har nu haft styrelsemöte och fått känna på det lite mer "normalt". Det kändes helt normalt faktiskt, att sitta på kortändan och bestämma menar jag - det är ju så det går till här hemma ;))) Nä, nu ska jag inte trycka ner mina söta män jag har här hemma... ;)
Men faktum är att jag känner väl att det funkar bra att tala om vad folk ska göra - det måste jag ju göra i mitt dagliga liv för att få hjälp liksom. Och nästa helg är det dags för ännu ett möte. Nu börjar vi ju planera för årets träff i augusti, så det är hela tiden löpande saker att ta tag i. Man måste ju vara ute i god tid för att kunna boka hotell som kan ta emot 170-190 matgäster!

Annars har jag tex lärt känna en ny vän. Hon jobbar som kiropraktor där jag går och får justeringar. En underbar människa! Spontan, gladlynt, kärleksfull, ödmjuk, sprallig, positiv, smått tokig, lätt för att lyssna, empatisk - och jag känner att hon får fram den Ulrika som jag var förr. Det är jag sååå glad för! För ibland kan det ju vara så att man med tiden tappar lite av sig själv. Dagarna rullar på och alla "måsten" är där och står i vägen för ens egen spontanitet, eller bara för det där man egentligen skulle vilja göra men då hoppar över. För det känns bättre om jag gör det jag måste först, innan jag är spontan. Då kan jag klappa mig själv på axeln och säga: "Bra gjort Ulrika, nu skötte du dig idag också"....För vilken nytta? För vem?
Så jag är väldigt glad att jag lärt känna fröken C, för hon gör mig glad!

Sen då....vad har jag mer att skriva... Min Barnbasar rullar på! (Det står om min Barnbasar i tidigare inlägg) Jag har ju numera hjälp, av två eldsjälar i stan som också vill få igång detta med att kunna hjälpa varann. Senaste gångerna har jag ju skänkt pengarna till "Hela Människan´s" projekt "Hjärta för Barn" (i folkmun än så länge "Glömda Barnen"). Det är alltså barn som har det lite tufft hemma pga missbruk/psykisk ohälsa i familjen. Så det har varit givande faktiskt. Jag har ju även varit i barngruppen och pratat. Det gör ju att det känns ännu mer behjärtansvärt att kunna vara med att hjälpa till. Och vi satsar på att ha en ny Basar nu fram i vår igen ;)

Just det - sonen har ju konfirmerat sig!!! Himmel, hur kunde jag glömma det???
Åh....Han var så fiiiiiiin!!!! Och han är så.....vuxen när man ser honom vid såna tillfällen....mmm....jag tycker det går sååå fort! Sen att han fortfarande här hemma är 5-8 år yngre i sättet - vad gör det?!??!!?!!! Jag blir inte ett dugg galen på det ju.... inte alls irriterande....Jag äääääälskar allt vad tonåringar innebär......hrm....
Hur som helst - ena dagen är han underbar, nästa dag blir man galen!
Allt jag kan säga att jag är såååå stolt när jag ser honom gå igenom dessa milstolpar, dessa "mognadspoäng" han plockar under sin väg mot det riktiga vuxenlivet.... Och jag är såååå glad över den goa kontakt vi har och alltid haft. Hoppas det håller i sig, så han känner att när han är 25-30 fortfarande kan komma hem och sitta och berätta hur han har det och vad som hänt i livet. Underbar tanke <3
                                    

Nu önskar jag er en fortsatt bra dag, jag ska ta tag i alla "måsten".....

Puss på er!